Den stundande läromedelsreformen
Hem OM SKOLAN Sluta motarbeta digitala läromedel

Sluta motarbeta digitala läromedel

Publicerat av: Redaktionen

Digitala eller analoga läromedel i skolan? Svaret från lärare och elever blir numera vanligen det självklara: både och. Praktiskt taget alla elever i svensk skola har i dagsläget tillgång till datorer och det framstår som givet att dessa ska användas i undervisning.

Det finns knappast någon verksamhet i vårt moderna samhälle där datorer inte används. Fördelarna jämfört med papper och penna är enormt stora, och det gäller även i skolarbetet.

Numera torde konsensus råda om att grundläggande information och merparten av alla elevernas uppgifter i skolarbetet bör inhämtas respektive utföras med hjälp av digitala verktyg. Längre fakta- och sakprosatexter samt skönlitteratur kan däremot med fördel läsas analogt, i tryckta alster.

Tveklöst bör således basläromedlen i dagens skola vara digitala. Dessa läromedel samordnas lämpligen med anslutande fack- och skönlitteratur i bokform. Medierna kompletterar varandra på ett naturligt sätt.

Den ovan beskrivna symbiosen mellan tryckt och digitalt har vuxit fram under senare tid, men har ännu inte accepteras av alla involverade parter. Det gamla teknikfientliga spöket fladdrar fortfarande i kulisserna.

Motståndarna till digitala läromedel fick vatten på sin kvarn i och med läromedelsutredningens betänkande. Utredaren Gustav Fridolin ser problem med skolans digitalisering och förordar tryckta läromedel. Han vill återupprätta den gamla hederliga läroboken. Detta bör inte ha kommit som någon överraskning; Gustaf Fridolin var redan som skolminister kritisk till skolans digitalisering, och i denna fråga kom han att gå i otakt med Skolverket som ville påskynda utvecklingen.

Ekonomiska intressen spelar förstås också en betydande roll i sammanhanget. I producentledet är det nog läromedelsförfattarna och då i synnerhet deras förbund Läromedelsförfattarna som har mest att vinna på ett bevarande av läroboken. Förbundet inkasserar nämligen tiotals miljoner kronor i kopieringsersättning från skolväsendet och av dessa intäkter delar förbundet årligen ut omkring 25 miljoner kronor i form av skattefria ”stipendier” till läromedelsförfattare, av vilka flertalet är medlemmar i förbundet.

Utan kopieringpengarna skulle förbundet Läromedelsförfattarna förlora mycket av sin legitimitet. Ytterst få författare till digitala läromedel får tillgång till de stipendier som kopieringsersättningen genererar, trots att digitala läromedel i dag troligen svarar för omkring 25 % av skolorna läromedelsinköp och sannolikt kopieras i lika stor utsträckning som analoga läromedel. Det torde knappast råda någon tvekan om att Läromedelsförfattarna i skoldebatten och publikt i första hand pläderar för tryckta läromedel.

De digitala läromedlen motarbetas också av debattörer som av allt att döma anser sig tillhöra kultureliten. De anlägger ett konservativt perspektiv på skolans utvecklig och förefaller vara av uppfattningen att den beryktade oordningen i dagens skola till stor del beror på användningen av digitala verktyg. Lärarens möjlighet till kontroll minskar och eleverna missbrukar såväl telefoner som datorer genom att på lektionstid använda dem till sådant som inte har med skolarbetet att göra; så förefaller dessa debattörer resonera.

Remissinstanserna inkom till regeringen med sina synpunkter på läromedelsutredningens förslag redan före julen år 2021, men ställningstaganden från regeringens sida har uteblivit. Utredarens förslag om tydligare skrivningar i skollagen gällande huvudmännens skyldighet att tillhandahålla läromedel till skolans undervisning får emellertid stöd av remissinstanserna och sannolikt även av såväl regeringen som en stor majoritet i riksdagen. Dock finns knappast något stöd för tvingande skrivningar i detta hänseende och inte heller för att läroboken skulle ges företräde framför digitala läromedel.

Den förväntade nya skrivningen om läromedel i skollagen kommer knappast att på något avgörande sätt förändra skolornas läromedelshantering. Möjligen kan den bidra till en viss ökning av skolornas läromedelsinköp, och den ökningen kommer sannolikt att i stor utsträckning kunna hänföras till digitala läromedel.

Skolornas och lärarnas val av specifika produkter bör emellertid ske först efter noggrann granskning. Variationen i kvalitet på de i marknaden förekommande digitala läromedlen är stor, från lysande till skräp.

Ett genombrott för digitala läromedel står nu måhända för dörren. Sluta att spjärna emot och bejaka i stället skolans digitalisering.

AV Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, f d läromedelsförläggare och tidigare ordförande i branschorganisationen Föreningen svenska läromedelsproducenter (FSL)

Relaterade Artiklar

Vi använder cookies och andra identifierare för att förbättra din upplevelse. Detta gör att vi kan säkerställa din åtkomst, analysera ditt besök på vår webbplats. Det hjälper oss att erbjuda dig ett personligt anpassat innehåll och smidig åtkomst till användbar information. Klicka på ”Jag godkänner” för att acceptera vår användning av cookies och andra identifierare eller klicka ”Mer information” för att justera dina val. Jag Godkänner Mer Information >>