Efter åtta år som rektor i Stockholms stad och två år som inspektör på Skolinspektionen återvänder nu Henrik Ahlberg till Nacka som rektor för Södra Boo rektorsområde.
Hur känns det efter drygt två veckor på det nya jobbet?
– Det känns fantastiskt, väldigt bra och spännande! Jag har alltid trivts i Nacka. Här finns ett starkt utvecklingsdriv som är väldigt attraherande och inspirerande.
Henrik har alltså tidigare arbetat i Nackas kommunala skolor. Han började som SO-lärare på Skuru skola 2003 men blev snart biträdande rektor fram till 2009. Då tillträdde han som rektor på Järla skola och därefter, fyra år senare, blev han inspektör på Skolinspektionen och granskade skolor i Stockholm och runt om i landet. Och nu, efter åtta år som rektor på Skarpnäcks skola i Stockholm, är han tillbaka i Nacka:
– Skarpnäcks skola är idag en väl fungerande skola med jättehöga elevresultat och det var dags för mig att ta ett nytt kliv och få en ny utmaning. Det här jobbet innebär ett större uppdrag med större komplexitet och att jag får röra mig mellan olika skolformer och det passar mig.
I sin nya roll kommer Henrik också att få röra sig rent fysiskt mellan rektorsområdets skolor och förskolor, vilket han helst gör på sin elcykel. När Henrik lämnade Nacka 2013 fanns det en rektor på varje skolenhet. Idag finns det sju rektorer som har det övergripande ansvaret för de skolor och förskolor som ingår i de sju geografiskt indelade rektorsområdena.
– Jag var tidigare lite kritiskt inställd till rektorsområden, när jag själv var rektor på en skola. Men nu ser jag att det går att åstadkomma en massa positiva saker genom det här sättet att organisera. Nacka vågar utmana, inte minst skollagen, och det är organisationen med rektorsområden ett exempel på, säger Henrik.
Rektorsområden bildades för att få en bättre helhetssyn på områdets skolor och förskolor och möjligheter att kunna skapa en större flexibilitet. Enheternas behov kan nämligen variera beroende på hur de aktuella barn- och elevgrupperna ser ut.
– Rektorsområden ger större möjligheter att möta elevers olikheter och det är en viktig uppgift för skolan. Det ger synergieffekter när man har en samsyn på den pedagogiska utvecklingen, ökar det interna lärandet, kan flytta resurser dit behoven för tillfället är som störst och kan dela på gemensamma funktioner.
-Det jämnar ut kvalitetsskillnader inom och mellan enheterna, säger Henrik.
Konkurrensen om elever och barn är för närvarande tuff i området. Vad tänker du driva för att skolorna och förskolorna ska vara det bästa alternativet för Nackaborna?
– Det pågår redan ett fantastiskt arbete i organisationen och det finns ett starkt samarbete. Jag ska fortsätta att arbeta för att det finns en pedagogisk utveckling där man lär av varandra och för att få in forskningen mer tydligt i undervisningen. Ett annat område är att förfina det distribuerade ledarskapet så att det blir tydligt i alla led vem som ansvarar för vad. När man ger människor möjligheter och stöd växer de och utvecklas och blir starkare som ledare.