Coronapandemin är den största krisen i vår generation.
Beslutsfattare har kämpat med att balansera hälsoläget med samhällets och ekonomins behov i och med spridningen av viruset.
Att använda AI inom simuleringsmetoder har gett ett bättre och mer korrekt resultat än konventionella metoder. Nu släpps en bok från Umeå universitet om forskningen bakom den framgångsrika metoden.
Professor Frank Dignums forskning om simulering av covid-19-pandemin har rönt stor uppmärksamhet. Nu släpper han en bok: ”Social Simulation in a Crisis”. Den visar hur den AI-baserade modellen simulerar virusets spridning utifrån olika scenarion. Modellen har visat sig vara oerhört effektiv och resultatet har slagit konventionella metoder, på alla sätt.
Frank Dignum, professor i socialt medveten AI på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet släpper boken: Social Simulation in a Crisis. Fotocolage: Petra Wester
– Det är fantastiskt roligt att vår forskning gett så goda resultat, syftet har hela tiden varit att hitta ett sätt för allmänheten och företag att på ett effektivt sätt fatta korrekta beslut, säger Frank Dignum, professor i socialt medveten AI på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet och författare till boken.
Simulering av en kris, eller i det här fallet en pandemi, kräver mer än att bara skapa en simulering av situationen.
För att en simulering ska vara användbar behöver beslutsfattare ett resultat inom några dagar för att kunna vidta korrekta åtgärder så snabbt som möjligt. Syftet med den nya simuleringsmodellen är inte att ta fram fler prognoser och siffror, utan snarare att visa olika tänkbara scenarier som sedan kan ligga till grund för myndigheters beslut.
– Det är även av stor vikt att balansera olika faktorer ömsesidigt, beroende aspekter av situationen, säger Frank Dignum.
Boken ”Social Simulation in a Crisis” beskriver skapandet av den simuleringsram anpassad för covid-19 som kallas ASSOCC. Boken belyser även användbarheten av modellen samt förklarar de beslut som måste fattas på vägen, såväl som avvägningarna.
– Det finns ingen universell lösning för hur vi ska hantera exempelvis en pandemi. Varje åtgärd måste analyseras och kontrolleras mot hur pandemin utvecklar sig i ett land, dess infrastruktur och dess kultur. Med denna modell underlättar det processen betydligt, säger Frank Dignum.
Nästa steg är att utveckla storskaliga simuleringsmodeller. Detta kräver att forskarna implementerar modellerna på nytt, vilket gör dem ännu mer effektiva. Frank Dignum påpekar att det även är viktigt att utveckla system och teknik som skyddar människors integritet.
– Epidemiologiska modeller kan inte integrera mänskligt beteende, den inverkan vi har på varandra och hur det förändrar beteendet över tid. Detta kan bara studeras framgångsrikt i en social simuleringsmiljö.
