Läromedelsproducenternas försäljning har mer än halverats under de senaste decennierna.
Räknar vi i volym blir nedgången omkring 70 %.
Trots den dramatiskt minskande försäljningen har läromedelsföretagen fortsatt att arbeta med samma grundkoncept för produkterna och samma modell för prissättning, som de tillämpat genom alla åren.
Läromedlen av idag ser ungefär likadana ut som de gjorde för trettio år sedan och förlagen har under hela tiden kompenserat sig för den minskande försäljningen genom prishöjningar, ofta långt utöver inflation och index.
Många branschföreträdare trodde att digitaliseringen av skolan skulle ge producenterna en ny chans. För några år sedan inledde de då etablerade läromedelsföretagen därför en tämligen intensiv produktion av digitala läromedel.
Även nya aktörer såg den digitaliserade skolan som en lovande tillväxtmarknad. Entusiastiska entreprenörer trädde in på arenan och nya företag såg dagens ljus. Bland dessa återfinns Digilär och Clio Online.
Clio Online startade tidigt utgivning av digitala läromedel i Danmark och lyckades inledningsvis mycket väl. En stor andel av skolorna i Danmark köpte kompletta digitala läromedel från Clio Online och företaget växte snabbt med god lönsamhet.
Samma sak skulle ju rimligen också kunna inträffa i Sverige, ansåg många branschföreträdare.
Bonnierkoncernen valde nu att återinträda på skolmarknaden. Det danska exemplet framstod som lockande. Bonnier förvärvade således det framgångsrika danska företaget Clio Online och gav företaget i uppdrag att inleda en omfattande utgivning av digitala läromedel för den svenska skolmarknaden. Det danska upplägget skulle praktiseras.
En betydelsefull faktor i detta sammanhang var att Clios framgångar i Danmark i hög grad byggde på statlig subventionering av skolornas inköp av digitala läromedel. Subventioneringen innebar att kunden/skolan de facto fick cirka 50 % rabatt på de digitala läromedel man valde att anskaffa.
De svenska läromedelsproducenterna applåderade den danska modellen och förespråkade inledningsvis ett liknande upplägg i Sverige.
Regeringen och Skolverket hade vid den här tiden inlett arbetet med att ta fram nationella strategier för skolans digitalisering, och läromedelsproducenterna lobbade för att strategierna skulle innefatta avsnitt om digitala läromedel och även öppna för en statlig subventionering enligt dansk modell.
När så Bonnier via Clio Online börjat investera stora belopp i produktion av digitala läromedel för den svenska marknaden förskräcktes de traditionella svenska producenterna. Den danska modellen framstod inte längre som lockande och man ändrade uppfattning i frågan om statlig subventionering.
De etablerade svenska läromedelsföretagen ville inte förespråka en subventionering som skulle kunna leda till att det mäktiga Bonnier Education med Clio Online tog en stor del, kanske merparten, av den svenska läromedelsmarknaden.
I regeringens dokument Nationell digitaliseringsstrategi för skolväsendet, som presenterades hösten 2017, diskuteras emellertid inte förlagsproducerade digitala läromedel överhuvud taget och än mindre nämns något om statlig subventionering av sådana.
I avsaknad av subventioner uteblev framgången för Clio Online på den svenska läromedelsmarknaden, men även övriga producenter drabbades förstås av skolornas blygsamma inköp av digitala läromedel.
Enligt branschföreningen Svenska Läromedel utgjorde försäljningen av digitala läromedel år 2017 endast ungefär 11 % av den totala läromedelsförsäljningen.
Branschföretagens sammantagna förluster på digitala satsningar uppgår sannolikt i dagsläget till avsevärda belopp.
Parallellt med denna för producenterna dystra utveckling vad gäller digitala läromedel har nedgången i skolornas inköp av analoga läromedel fortsatt och även accelererat. Den samlade (analoga + digitala) läromedelsförsäljningen minskade år 2017 med 12 % jämfört med föregående år.
Två fenomen framstår som huvudsakliga orsaker till att skolorna i allt större utsträckning väljer att avstå från inköp av läromedel:
* Producenterna håller med en dåres envishet fast vid det nu mer än trettio år gamla konceptet heltäckande läromedel. Detta trots att lärarna sedan länge, tydligt visat att de inte vill ha läromedel som detaljstyr undervisningen.
* Den av producenterna tillämpade prismodellen, som inneburit att förlagen konsekvent i trettio års tid kompenserat sig för volymnedgångar genom att höja priserna, har resulterat i att läroböckerna nu är så dyra att det framstår som nära nog omöjligt för en skola att köpa läroböcker i alla skolans ämnen till samtliga elever.
Det är förvånande och svårbegripligt att läromedelsproducenterna begår samma misstag när de nu valt att producera och marknadsföra digitala läromedel. De praktiserar samma förlegade grundkoncept för de digitala läromedlen som det som i trettio år präglat de analoga läromedlen och som lärarna i hög grad avvisat. Dessutom väljer producenterna att prissätta de digitala läromedlen på så hög nivå att de, i likhet med de analoga, inte ryms i skolans läromedelsbudget.
Visst är det märkligt.
Rolf Ekelund, filosofie magister, tidigare läromedelsförläggare