Under mer än två decennier har skolornas inköp av läromedel minskat praktiskt taget varje år.
Räknat i volym är minskningen under perioden sannolikt i storleksordningen 70 % och i pengar räknat handlar det om ungefär en halvering.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare
Trots den stora försäljningsminskningen visar läromedelsproducenterna god lönsamhet. Några förlag redovisar mycket stora vinster och delar årligen ut avsevärda belopp till sina ägare.
Knepet är att genom årliga prishöjningar, med god marginal, kompensera sig för volymbortfall. Priserna på läromedel har under de senaste tjugo åren höjts till nivåer som vida överstigit inflationen. Läromedel är därför i dag extremt dyra. Någon egentlig priskonkurrens förekommer knappast och upphandlingsförfarandet lämnar mycket i övrig att önska.
Läget framstår som paradoxalt. Lärare, elever och föräldrar önskar mer läromedel i skolarbetet och de flesta är överens om att ökad tillgång till läromedel bidrar till högre skolresultat.
Trots detta ligger de belopp som ställs till skolornas förfogande för läromedelsinköp stilla eller minskar. Förlagen höjer därför priserna för att bibehålla lönsamheten vilket resulterar i att skolorna köper allt färre läromedel. Denna kräftgång måste nu brytas.
Framställningskostnaderna för läromedel är extremt volymberoende. Kostnaden för tryckning av 20 000 exemplar av en lärobok är inte sällan endast dubbelt så stor som kostnaden för 5 000 exemplar. Större försäljningsvolym bör således resultera i väsentligt lägre pris per enhet. Motsvarande förhållanden gäller även för digitala läromedel. Initialkostnaderna är höga, men ökade försäljningsvolymer medför att kostnaden per enhet minskar radikalt.
Den samlade genomsnittliga läromedelskostnaden per elev i grundskolan motsvarar i dag cirka 0,5 % av skolpengen. För drygt tjugo år sedan var motsvarande siffra dubbelt så hög, det vill säga omkring 1 % av skolpengen. Men, som sagt, i volym räknat motsvarar dagens inköp av läromedel till vårt lands grundskolor endast omkring 30 % av den volym som gällde i slutet av 90-talet. Skolorna får i dag således betydligt mindre för pengarna.
Låt oss göra tankeexperimentet att skolorna återgår till att köpa läromedel för belopp motsvarande 1 % av skolpengen, det vill säga dubblerar läromedelsinköpen. Läromedelsförlagens försäljning skulle alltså fördubblas. Med hänvisning till de ökade försäljningsvolymerna och åtföljande lägre framställningskostnad per enhet borde priserna då per omgående kunna sänkas med i runda tal 30 %. Trots den stora prissänkningen skulle producenternas vinster bestå på ungefär nuvarande nivåer och förlagen skulle dessutom tillföras större resurser för utveckling av nya läromedelskoncept.
De låsningar som i dag finns hos såväl kunderna som producenterna i form av inköpsbegränsningar respektive prishöjningar kan uppenbarligen inte brytas på sedvanliga marknadsmässiga villkor. Någon form av förhandling mellan kund och producent måste komma till stånd. Representanter för läromedelsbranschen och SKR bör lämpligen börja prata med varandra kring den viktiga läromedelsfrågan. Den pågående statliga läromedelsutredningen bör involveras på lämpligt sätt.
Ett tämligen omgående ingripande är nödvändigt. Om ett sådant inte sker riskerar vi att läromedelsproducenterna inom en inte alltför avlägsen framtid går i graven och att skolornas möjligheter att anskaffa läromedel av god kvalitet därmed uteblir.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.
