Skolans digitalisering och den nya läromedelsmixen

Vad händer med skolans digitalisering och de digitala läromedlen? Utvecklingen blev en annan än den läromedelsproducenterna hoppats på.

Skolans digitalisering  och den nya läromedelsmixen 1
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.

De första datorerna kom till skolan redan i början av 1980-talet, det vill säga för snart 40 år sedan. Det var den så kallade Compis-datorn som marknadsfördes av läromedelsförlaget Esselte Studium. Dock blev tillgången till program alltför begränsad och projektet självdog.

Multimedia i skolan

Bättre fart blev det drygt tio år senare när KK-stiftelsens projekt kring multimedia i skolan äntrade arenan. Många entreprenörer, ofta skickliga och datorintresserade lärare, producerade multimedieprogram avsedda att användas i skolans undervisning. KK-stiftelsen svarade för 50 % av produktionskostnaden, men producenterna stod själva för marknadsföring och försäljning. Endast ett fåtal läromedelsförlag deltog i projektet; datorn betraktades som ett hot mot de traditionella, analoga läromedlen.

Flera av de multimedieprogram som delfinansierades av KK-stiftelsen var av hög kvalitet, såväl innehållsmässigt som tekniskt och pedagogiskt, men framgången uteblev. Skolan var inte redo.

Introduktion av digitala läromedel

Under det nya millenniets inledande decennium skaffade skolorna allt fler datorer och merparten av skolorna fick snabbt tillgång till internetuppkopplingar. Målet var 1 – 1, det vill säga en dator till var och en av eleverna. När nu denna utveckling tog fart tyckte sig läromedelsproducenterna se att en marknad för digitala läromedel infunnit sig.

Bland de första producenterna på banan var Gleerups, Digilär och Clio Online. Entusiasmen var stor och producenterna förväntade sig en ”revolution”. Det var så uppenbart, tyckte man, att de digitala läromedlen tillförde många pedagogiska fördelar som de analoga läromedlen inte kunde tillhandahålla. Men försäljningen blev trots detta blygsam och producenterna fick inte täckning för sina kostnader. De vädjade då om ekonomiskt stöd från staten med motivet att skolans digitalisering annars skulle gå vilse. Ett förslag var att den svenska staten skulle kopiera den danska modellen, som innebar att staten svarade för cirka 50 % av skolans kostnad vid inköp av digitala läromedel, men förslaget vann inte gehör i Regeringskansliet och rann ut i sanden.

Statlig strategi för skolans digitalisering

Därefter satte förlagen istället sin tilltro till en statlig strategi för den svenska skolans digitalisering. Sådana strategier fanns redan i ett flertal länder, men i Sverige blev processen extremt trög och först år 2017 beslutade regeringen om en nationell strategi. Under tiden hade kommuner och skolor runt om i landet satsat på egna lösningar, både tekniska och pedagogiska. Avsaknaden av enhetliga strukturer försvårade givetvis för producenterna i deras ansträngningar att sälja digitala läromedel till skolorna. Flera hundra miljoner kronor hade investerats i produkterna och inte sällan visade förlagens kalkyler för de digitala projekten illröda siffror.

Datorn tar plats i skolan och undervisningen

Under de senaste åren har datorn alltmer kommit att inta en självklar position i skolarbetet. Via olika plattformar delar elever och lärare dokument samt kommunicerar inbördes kring det mesta som rör undervisningen. Även skolans kommunikation med föräldrar och vårdnadshavare sker huvudsakligen digitalt.

De nationella proven digitaliseras successivt och mycket av lärarnas fortbildning genomförs digitalt. I undervisningen används datorer i dag som givna lärverktyg. De ersätter skrivmaskinen, uppslagsverket, biografen, arbetsboken med mera, samt tillför möjligheter till interaktivitet och kommunikation långt utöver vad som tidigare varit möjligt.

Problem med digitala läromedel

De funktioner som länge framstod som unika i de digitala läromedlen, som till exempel uppläsning av text med mera, kan numera tillföras praktiskt taget vilken lärresurs som helst via lättillgänglig programvara, och de digitala läromedlens filmade avsnitt har vanligen sina motsvarigheter i filmer som kan hämtas gratis från Youtube. Ytterligare negativt för de digitala läromedlen är att vetenskapliga undersökningar på övertygande sätt visat att den tryckta boken är betydligt mer läsvänlig än text på en datorskärm. Ett ytterligare problem, som uppdagats under senare tid, är att producenterna av digitala läromedel ofta har ambitionen att sälja så kallade kommunlicenser, vilka omfattar samtliga skolor i berörda kommuner. En sådan upphandling strider uppenbart mot intentionerna i läroplanerna. Lärarna har, och har alltid haft, friheten att själva, gärna i samverkan med eleverna, välja arbetssätt i undervisningen. Den friheten ska inte tas ifrån lärarna genom oönskade inköp av läromedel, som de ”tvingas” använda.

En ny läromedelsmix

Det tryckta läromedlet förefaller således att stå sig bäst i modern undervisning, men läroboken kompletteras i väsentlig utsträckning med digitala lärresurser, och elevernas arbete med uppgifter i anslutning till bokens innehåll utförs ofta på dator.

En rekommendation till förlagen blir därför att satsa på tryckta läromedel, och då helst i ett sådant utförande att de inte tenderar att överta lärarens roll som ledare av undervisningen.

Av: Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.