​Ny studie: Ökat fokus på bedömning i historieämnet

Mätbara resultat har blivit viktigare i historieundervisningen på högstadiet.

​Ny studie: Ökat fokus på bedömning i historieämnet 1
Jessica Jarhall

Samtidigt gör tidspress att lärare prioriterar att undervisa om modern historia, visar en ny studie vid Malmö universitet.

– Listan på vad lärare ska hinna gå igenom inom historieämnet har blivit längre och det upplevda utrymmet för eget inflytande på undervisningen har minskat, säger Jessica Jarhall, doktorand i historia som nyligen disputerat med avhandlingen Historia från kursplan till klassrum.

Studien sträcker sig över en period som präglats av två genomgripande läroplansreformer, den senaste 2011, där tyngdpunkten flyttats alltmer från förtroende för lärarna till en förväntan om att undervisningen ska leda till mätbara resultat, enligt Jessica Jarhall. Lärare har djupintervjuats inom ramen för studien om hur de förhåller sig till läroplanerna från 1994, 2011 och kursplanen för historieämnet.

– Många studier är intresserade av kursplaner och vad läroböckerna säger. Jag ville veta vad lärarna själva tycker att eleverna ska ha med sig, vilket innehåll, historiska epoker och metoder lärarna jobbar med och hur de omformar ämnet utifrån olika överväganden och utifrån påverkan av olika faktorer, säger Jessica Jarhall.

Förutom 2011 års skolreformer har också införandet av nationella prov i historia haft stor inverkan på hur stor frihet lärarna uppfattar att de har, enligt studien.

­– Generellt har fokus på bedömning ökat. Nuvarande läroplan är tydligare när det gäller vad eleverna ska kunna och de nationella proven används ofta av lärare som måttstock och inspiration i undervisningen, säger hon.

Modern historia i fokus
För ett år sedan rasade en infekterad debatt om huruvida antiken kunde strykas ur kursplanen för historieämnet i grundskolan. Debatten ledde bland annat till att Skolverket, på uppdrag av regeringen, nu ser över timplanen för de olika ämnena i grundskolan. Jessica Jarhalls studie pekar på att antiken och forna tiders civilisationer i praktiken redan fått allt mindre utrymme i undervisningen.

– Lärarna är inte motståndare till antiken men i valet av vad som ska hinnas med i ett pressat tidschema väljer många att lägga krutet på perioden mellan ca 1750–1950. Skälet till detta är att både elever och lärare uttrycker att den moderna historien är viktigare när det gäller att förstå vår egen tid. Tiden att få med alla delar av historien finns inte idag, säger Jessica Jarhall som menar att lärarna i studien generellt försöker anpassa sig och hitta lösningar som lever upp till de förändrade krav som ställs på undervisningen.

– Det finns en stor strävan efter att ”göra rätt”. Det kan bli problematiskt om lärare låter yttre faktorer styra så mycket att de snävar in sin egen undervisning. En risk kan också vara att vi får en förenkling av ämnet där mer komplicerade frågor som rör identitet och etik som också är jätteviktiga för ämnesförståelsen, får mindre plats, säger Jessica Jarhall.

Ett intressant ämne för framtida forskning vore att studera hur elevernas bakgrund påverkar historieundervisningen, enligt Jessica Jarhall.

– Traditionellt sett har tyngdpunkten i ämnet legat på västerländsk politisk historia. Det vore intressant att studera hur elever uppfattar historieundervisningen utifrån faktorer som utländsk bakgrund, kön och föräldrars utbildningsnivå.