Vi har numera en skola där elevernas främsta mål är att få höga betyg, gärna glädjebetyg.
Lärande i skolan lockar inte längre.
Skolans läroböcker är ofta föråldrade och om eleverna har tillgång till digitala läromedel så fungerar dessa sällan särskilt väl i skolarbetet.
Ett väsentligt inslag i dagens skoldebatt handlar om nostalgi. Man vill tillbaka till 50- och 60-talens pluggskola. Datorer bör helst inte användas i undervisningen. Är det så den framtida skolan ska formas, ja då är vi illa ute.
Den svenska skolan var visserligen väl fungerade under 1950- och 60-talen, men den framstår knappast som föredömlig; den var både auktoritär och segregerad. Grundskolan implementerades så sent som 1962 och först under 70-talets inledning kunde svensk grundskola sägas motsvara dess slogan: En skola för alla.
Men visst är det klokt att titta i backspegeln när skolan ska utvecklas och förbättras, vad avser såväl undervisning, som betygssättning och läromedel. Men vart ska vi vända oss?
En ung Ellen Key
Pionjärer inom pedagogik och bedömning
Om vi går lite drygt hundra år bakåt i tiden kan vi finna en storslagen, genuin och framsynt pedagog, som står på elevernas sida och som har visioner för den framtida skolan, nämligen Ellen Key (1849 – 1926). Hon ansåg att skolans undervisning var torftig och att den likriktade barnen. Ellen Key ville i stället sätta den enskilda eleven i centrum och förordade att undervisningen i högre grad skulle individualiseras. Ellen Key ogillade även den strikta ämnesindelningen och det bundna schemats förutbestämda mönster av lektioner varvade med raster. Hon gillade inte heller de korta texter som präglade skolans läseböcker. Ellen Key ville ha längre, sammanhängande och för eleverna intressanta texter i läseböckerna; de i den tidens läseböcker vanligen förekommande fablerna var inget som stimulerade eleverna, ansåg hon. Många av Ellen Keys tankar om skola och undervisning präglar vårt lands kanske mest framsynta läroplan, nämligen Undervisningsplan för rikets folkskolor (UPL), 1919.
Ett par decennier senare, under 1930- och 40-talen, möter vi Sveriges genom tiderna kanske mest framstående forskare inom området bedömning och betyg i skolan, lektorn vid seminariet i Kalmar, Frits Wigforss (1886 – 1953). Han motsatte sig den orättvisa betygssättning som enligt Wigforss var förhärskande vid Sveriges skolor. Han avskydde ”mekaniska” prov för att fastställa elevernas kunskapsbehållning. I stället förordade Wigforss observationer och undersökningar av hur elever löser givna problem. Frits Wigforss konstruerande de första i Sverige förekommande och i hela landet genomförda standardprov, som syftade till att ge lärarna underlag för en så rättvis och likvärdig bedömning och betygssättning som möjligt. Frits Wigforss är också pappa till det relativa betygssystem som länge (1962 – 1994) kom att tillämpas i vårt land.
Äldre tiders läroböcker
Ofta pekas Selma Lagerlöfs roman om Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (Albert Bonniers förlag, 1906 – 1907) ut som vårt lands genom tiderna bästa skolbok. Barnen älskade att läsa boken och lärde sig samtidigt mycket om Sveriges geografi. Boken beställdes av Sveriges allmänna folkskollärarförening med Fridtjuv Berg i spetsen, och gillades i hög grad av Ellen Key. Lagerlöfs bok om Nils Holgersson kan snarast betraktas som en bredvidläsnings- och fördjupningsbok i ämnet geografi.
Men även den under 1900-talets inledande decennier flitigast använda traditionella geografiboken, Folkskolans geografi (P. A Norstedt & söners förlag, 1919), allmänt kallad Carlssons geografi, var föredömlig i sitt sätt att presentera ämnets innehåll med ett berättande språk. Exempel: ”Från ett högt berg kunna vi se långt bort åt alla håll, kanske en hel dagsresa eller mer. Allt, vad vi härvid på en gång kunna överskåda, är dock endast en mycket liten del av Sverige. Och Sverige är i sin ordning blott en obetydlig del av hela jorden.”
I den under 1900-talets inledning mest förekommande läroboken i ämnet modersmålet, Svensk språklära för folkskolan (Gleerups, 1906), förekommer inte sällan direkt tilltal till eleven. Exempel: ”Försök att i Läsebok för folkskolan [… ] finna prepositioner. Kan du också känna igen adverben, är det mycket bra.” Läroböckerna vid förra seklets inledning hade uppenbarligen ambitionen att både stimulera och motivera eleverna. En slags tidig dialogpedagogik, skulle man kunna säga
Ellen och Frits om dagens skola och läromedel
Vi kan nog vara tämligen förvissade om att Ellen Key inte skulle gilla 2020-talets skola. Hon skulle förmodligen hävda att de brister som fanns i skolans undervisning för hundra år sedan kvarstår, nämligen problemet med det som vi i dag benämner snuttifiering. Hon skulle med all säkerhet fortsatt kraftigt opponera mot det sönderplottrande schema som fortfarande tillämpas i landets skolor.
För Ellen Key skulle dagens läseböcker troligen framstå som lika livlösa och ointressanta som de läsläror hon förkastade för mer än hundra år sedan. Knappast något av de i dag förekommande läromedlen skulle tilltala Ellen Key; hon skulle nog anse att de är avkönade och ointressanta. Därutöver skulle hon förmodligen framhålla att läromedlens språk är torftigt och föga engagerande.
Frits Wigforss, omkring år 1950
Vad skulle då Frits Wigforss säga om bedömning och betygssättning i skolan år 2022? Förmodligen skulle han bli både förskräckt och bekymrad. Glädjebetyg och svepande bedömningar var inget som Wigforss gillade. Tvärtom arbetade han i sin forskning under trettio års tid med att försöka göra betygen i den svenska skolan rättvisa och likvärdiga. Ingen elev skulle underkännas, betygen skulle blott och bart visa elevens grad av kunskapsbehållning.
Frits Wigforss är även författare till ett antal läromedel, främst i matematik. Dessutom är han medförfattare till en under många år ledande läsebok för lågstadiet: Nu ska vi läsa (Almqvist & Wiksell). Vid en granskning av dagens läromedel skulle Frits Wigforss förmodligen särskilt inrikta sig på formuleringar i arbetsuppgifter och materialens progression. Ledstjärnor för Wigforss var anpassning till barnens sätt att tänka samt att undersökande arbetsformer tillämpades i skolarbetet.
Både Ellen och Frits skulle förmodligen konstatera att datorerna har kommit till skolan för att stanna; ingen av dem var utvecklings- eller teknikfientlig. Förmodligen skulle de båda förorda en lagom balanserad dos av analogt och digitalt, men framför allt skulle de säkert framhålla att skolans läromedel måste hålla hög kvalitet vad gäller såväl innehåll som språk. Utan tvekan skulle de också efterlysa fler berättande texter och även direkt tilltal till eleven i dagens läromedel, såväl de analoga som de digitala.
Ta lärdom av pionjärerna
För många skolledare, lärare och elever, men även för en hel del föräldrar och skolpolitiker framstår dagens skola som trist och illa fungerande. Något radikalt måste till för att hindra skeppet från att sjunka.
När skolan således inom en inte alltför avlägsen framtid ska reformeras mera i grunden kan det var en god idé att ta vara på de tankar och idéer som vårt lands giganter inom pedagogik och skolutveckling, Ellen Key och Frits Wigforss, presenterade under det förra seklets första hälft.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, före detta läromedelförläggare och tidigare ordförande i branschorganisationen Föreningen svenska läromedelsproducenter (FSL)
