Hem OM SKOLAN Visioner saknas för den svenska skolan

Visioner saknas för den svenska skolan

Publicerat av: Redaktionen

Kring sekelskiftet 1800/1900 och ett par decennier fram i tiden fanns storartade visioner om hur den goda skolan skulle kunna utformas.

I spetsen gick Ellen Key, som satte barnet i centrum och förespråkade individanpassning.

Visioner saknas för den svenska skolan

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, läromedelsförläggare.

Hon pläderade också för att skolan i större utsträckning skulle samverka med det övriga samhället. Schemat skulle vara dynamiskt. Läseböckerna skulle förbättras och förses med för barnen intressantare texter. Den stora mängden fabler skulle utgå. En skolbok i Ellen Keys smak var säkert Selma Lagerlöfs läsebok i geografi, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, som författaren skrev på beställning av folkskollärarförbundet och som utkom år 1907.

År 1919 tillkom Undervisningsplan för folkskolan i Sverige (UPL 1919). Denna läroplan är i stora stycken inspirerad av Ellen Key och hennes tankar kring pedagogik och barns utveckling. UPL 1919 kan i flera avseenden sägas vara mer framsynt och demokratisk än den läroplan vi har i dag (Lgr 11).

Redan år 1883 hade Fridtjuv Berg, tidigare ordförande i folkskollärareföreningen och senare statsråd med ansvar för skolan, presenterat idén om att införa en bottenskola, det vill säga en gemensam skola för alla barn. Det skulle emellertid dröja drygt 60 år, det vill säga till 1940-talets slut, innan diskussionen om en för alla barn gemensam bottenskola återupptogs. Efter mer än 10 års gediget utredande kunde den av Tage Erlander tillsatta skolkommissionen presentera ett förslag till en grundskola, gemensam för alla elever. Inledningsvis benämndes den enhetsskola, senare grundskola. 1962 implementerades grundskolans första läroplan (Lgr 62). Realskolan togs successivt bort och grundskolan blev nu en skola för alla.

Under 1970-talet diskuterades skolans undervisning flitigt. Några ville anamma den från USA importerade utbildningsteknologin och andra pläderade för dialogpedagogik. Till vardags talade man om ”korvstoppning” respektive ”flum”. Det var vid 1970-talets mitt som ordet flumskola knäsattes.

1980 nådde skolpolitiker och sakkunniga konsensus vad gäller pedagogiken. Den år 1980 introducerade läroplanen (Lgr 80) har tydliga influenser från dialogpedagogiken, inte minst i resonemangen kring så kallade elevaktiva arbetssätt. Lgr 80 blev framgångsrik och under 80-talet var skolans resultat mycket goda och lärarna arbetade entusiastiskt i projekt, som syftade till att gynna skolans utveckling. Praktiskt taget varje grundskola i landet hade något eller några utvecklingsprojekt och lärarna hade tillgång till omfattande fortbildning; litteraturläsning och åldersblandad undervisning hörde till de mest populära ämnena.

Början till slutet för den sammanhållna grundskolan och för projektet En skola för alla, inträffade redan år 1992, då friskolereformen genomfördes. Inledningsvis handlade reformen främst om att privatpersoner skulle tillåtas att driva skolor med alternativ pedagogik, till exempel Waldorf eller Montessori.

Visserligen startades under 90-talet ett antal skolor som tillämpade alternativ pedagogik, men friskolereformen och det fria skolvalet blev något mycket större än vad man ursprungligen hade avsett. I dag finns fristående skolor i drygt 180 av landets kommuner. En stor del av dessa skolor drivs i form av aktiebolag, med uppenbara vinstintressen. Bestämmelsen om det så kallade fria skolvalet har också, av kända orsaker, inneburit att skolan återigen blivit segregerad. Ett nytt parallellskolesystem har tillåtits växa fram i vårt land och tidigare visioner om den goda skolan är som bortblåsta.

För snart 10 år sedan fick skolan nya statliga styrdokument, bland annat läroplanen Lgr 11 – en läroplan som präglas av utbildningsteknologiska resonemang. Elevaktiva arbetssätt lyser i stort sett med sin frånvaro. Istället har ett system med detaljerade och specificerade kunskapskrav samt tillhörande bedömningar och betygssättning införts. Detta har inneburit att undervisningen blivit snuttifierad, mekanisk och tråkig. Helheter och sammanhang går ofta förlorade. Eleverna saknar mål och mening med skolarbetet och deras fokus har flyttats från lärande till betyg.

Inga visioner för fortsatt skolutvecklingen i vårt land kan skönjas. Den svenska grundskolan behöver en ny Ellen Key.

Av: Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, läromedelsförläggare.

 

Relaterade Artiklar

Vi använder cookies och andra identifierare för att förbättra din upplevelse. Detta gör att vi kan säkerställa din åtkomst, analysera ditt besök på vår webbplats. Det hjälper oss att erbjuda dig ett personligt anpassat innehåll och smidig åtkomst till användbar information. Klicka på ”Jag godkänner” för att acceptera vår användning av cookies och andra identifierare eller klicka ”Mer information” för att justera dina val. Jag Godkänner Mer Information >>