Bus eller godis! Halloween är tiden för lekfull skräck.
Enligt monsterteoretikern Line Henriksen kan vi också lära oss ett och annat av monstren för att bättre förstå det annorlunda eller svåra.
Den 29 oktober anordnar Monster Network som hon är medgrundare till ett Halloween-symposium.
– Ofta ses monstret som något negativt. Men inom monsterteorin är de varken positiva eller negativa. Om vi blir rädda borde vi fråga oss: varför blir jag rädd? Då kan jag få en ny förståelse av vad jag själv anser vara normalt och icke-monstruöst, säger Line Henriksen, som har en bakgrund inom litteraturvetenskap och kulturteori.
På monstret kan människan projicera all sin rädsla, begär och fantasi.
– När vi skapar en norm skapar vi också en opposition till normen. Vem är människa och normal – och vem är det inte och vad får det för etiska och politiska konsekvenser? Jag och många andra monsterteoretiker är väldigt intresserade av den här processen, säger Line Henriksen.
Spöken på Zoom och Facebook
Line Henriksens forskning handlar om den digitala gotiken. Under senare år har berättelser på nätet som kombinerar det gotiska med det digitala blivit populära. Monsterskildringar exemplifierar ängslan och fascinationer kring digitala medier.
Varför blir vi skrämda och fascinerade av monster? Det är monsterforskare intresserade av. Foto: Unsplash/Szabó János
– Hur lever man med osäkerhet? Spöken och spökande konkretiserar hur det kan kännas för oss att hela tiden förhålla oss till och leva med tekniken. Att varken vi eller IT-tekniker vet varför datorn eller mobilen krånglar. Så vi startar om och hoppas på det bästa, säger Line Henriksen.
Ett exempel på digital gotik är filmen ”The Host” som producerades under pandemin och handlar om en grupp som träffas på Zoom för att hålla en seans. Men något går riktigt, riktigt fel. Eller som filmens tagline säger: ”Someone has joined the meeting.”
– Det exemplifierar hur lätt det är för oss att berätta om skräck med digitala medier. Vi är närvarande, men samtidigt frånvarande, och vi saknar kontroll, säger Line Henriksen.
På nätet finns kopior av många av oss genom bilder, ljudinspelningar och videoklipp som vi själva eller andra lagt upp. Det här gör Line Henriksen en något skrämmande tolkning av:
– Vi gör egna spöken – kopior av oss – som kommer existera när vi inte finns längre.
Det här har skräckberättelser som cirkulerar på nätet – creepypasta – tagit fasta på. I en berättelse blir en man hemsökt av sin döda flickväns Facebook-profil. Hon är tillbaka och hon vill något.
– Precis som i filmen med Zoom-seansen berättar dess popularitet för oss att det här är något som känns träffande: vi kan med dessa berättelser ta del av hur det är att leva med en teknik som verkar ha ett ”eget sinne”. Vi blir hemsökta av dåtiden och framtiden på ett sätt vi inte blev förut. Tid och rum blir svårare att förhålla sig till, säger Line Henriksen.
Utrota eller förstå
Våra monster säger något om vår tid. Under 1950- och 1960-talen handlade många skräckberättelser i USA om ”de andra”, det okända. Då handlade det om skräcken för kommunismen. Monstren var då annorlunda och skulle därför omedelbart utrotas. I nyare berättelser är bilden av monster ofta mer nyanserad. Fler berättelser skrivs ur monstrens perspektiv och deras marginalisering problematiseras.
Det finns förstås alltid undantag som i tv-serier som ”Game of Thrones” eller ”The Walking Dead”. Men även i fall där populärkulturens monster framstår som omänskliga kan monsterteorin användas för att upptäcka nyanserna i hur de skildras och vad de berättar om sin samtid, menar Line Henriksen:
– Vem är det som blir monstergjord och varför? Ofta finns det mycket mer saker vi har gemensamt med monstret än vi tror. Om monstret inte på något sätt har något att berätta om oss själva, skulle det då vara lika läskigt?
