Ett stort problem i dagens skola är att utbudet av läromedel inte är anpassat till modern undervisning. Detta gäller läromedelsföretagens utgivning av såväl analoga som digitala produkter.
För drygt fyrtio år sedan implementerades Lgr 80. Samtliga riksdagspartier ställde sig bakom den nya läroplanen, som kom att betraktas som grundskolans flaggskepp. Mottot för reformen blev ”En skola för alla”. Parallellskolesystemet var avskaffat och skolan blev i stort sett likvärdig för alla barn och ungdomar.
Värdegrunden gavs ett omfattande och väl formulerat kapitel i läroplanen. Människovärdets okränkbarhet samt de demokratisk fri- och rättigheterna var givna utgångspunkter för såväl skolarbetet som samhällslivet i övrigt.
Eleven i centrum
Eleverna skulle göras delaktiga i undervisningen, och elevaktiva arbetssätt förespråkades. Man ville bort från den auktoritära pluggskolan. Eleverna skulle inte fostras till lydiga korpraler. Skolan skulle i stället främja barnens och ungdomarnas utveckling till fria och självständigt tänkande, allmänbildade och kunniga individer.
I spåren av den ovan beskrivna utvecklingen övergav många lärare de förlagsproducerade läromedlen eftersom de i alltför hög grad ansågs styra undervisningen. Lärare gjorde egna läromedel och dessa i kombination med skolbibliotekens bokbestånd, artiklar från tidningar och tidskrifter samt även skönlitteratur användes i undervisningen på ett sätt, och i en omfattning, som inte förekommit tidigare.
1980-talet kom att bli den svenska skolans hittills förmodligen mest framgångsrika epok. Resultaten låg på topp och såväl lärare som elever fyllde undervisningen med entusiasm.
Läromedlens nedgång
För läromedelsföretagens del vände utvecklingen påtagligt i negativ riktning under senare delen 1980-talet, när allt fler lärare och skolor ratade företagens produkter. Försäljningen rasade år efter år och har så fortsatt till den dag som i dag är. I volym räknat har försäljningen av läromedel under perioden minskat med omkring 70 %.
Märkligt är att läromedelsföretagen knappast gjort några som helst ansträngningar för att ta fram läromedel anpassade till den förändrade pedagogiken. I stället för att lyssna på lärarna höjer läromedelsföretagen priserna. År efter år låter man prishöjningar kompensera för volymminskningar och därigenom kan företagens goda lönsamhet med åtföljande höga vinster bestå. Förr eller senare kollapsar en sådan affärsmodell.
Skolans digitalisering
Från omkring slutet av 1990-talet gjorde datorn successivt sitt intåg i skolan och undervisningen. Mottot blev nu ”En till en”, det vill säga en egen dator till varje elev. Tjugo år senare hade målet uppnåtts. Praktiskt taget alla elever i svensk skola har sedan något år tillbaka tillgång till en egen uppkopplad dator i skolarbetet.
Lärare fick nu tillgång till internet som visade sig vara en lärresursernas guldgruva, i ständig tillväxt. Lärare hämtar numera dagligen från nätet mängder av material bestående av texter, bilder, visualiseringar, animationer och filmer i alla förekommande ämnen och på anpassade nivåer.
Digitala läromedel
Vad gjorde då läromedelsföretagen med digitaliseringen? Jo, de producerade och gav ut digitala läromedel med i princip samma utformning som de tryckta heltäckande läromedlen. Sådana digitala läromedel har under den senaste tioårsperioden introducerats i stor mängd på den svenska läromedelsmarknaden. Heltäckande digitala läromedel finns i dag att tillgå för i stort sett hela ungdomsskolan och i samtliga ämnen, men lärarna var och är tveksamma, mycket tveksamma. Bland de ledande producenterna kan nämnas Clio (Bonnier Education) och Digilär (Natur & Kultur).
I ett tidigt skede marknadsfördes även läroböcker i PDF-format, till vardags kallade ”bok på burk”. En variant av bok på burk, men med förfinad teknik, praktiseras nu av bland andra läromedelsföretaget Natur & Kultur. I dessa digitala läroböcker har eleven ständig tillgång till hela boken och kan bläddra fram och tillbaka i den, i likhet med vad man kan göra i en tryckt bok. Trots den förfinade digitala tekniken framstår dessa läromedel som begränsande i så måtto att eleven blir ”instängd” i boken. Dessutom är textens läsbarhet sämre än vad som gäller för text tryckt på papper. Att så är fallet visas övertygande i praktiskt taget all tillgänglig forskning inom området.
Idén med digitaliseringen och datorerna i skolan är ju att lärare och elever ska få tillgång till den stora mångfald av innehåll som internet erbjuder, samt även möjligheten till interaktion och kommunikation. Lika lite som lärarna vill bli styrda av ett tryckt läromedel vill de bli dirigerade av ett digitalt sådant.
Funktioner som inledningsvis betraktades som unika för de digitala läromedlen, till exempel uppläsning av text, kan nu med lätthet tillämpas i tryckta läromedel genom användning av enkla digitala hjälpmedel. Dessutom finns i dag många läromedel tillgängliga i form av ljudböcker, inlästa av professionella uppläsare. Dessa överträffar förstås med råge de digitala läromedlens syntetiska uppläsningar.
Efter några år av begränsad framgång för läromedelsföretagens heltäckande digitala produkter förefaller nu nedgångens tid ha inletts även för dessa.
Den föråldrade läroboken
De i dag förekommande tryckta läromedlen är vanligen allt för omfattade för att passa in i modern undervisning. De är i ordets egentliga bemärkelse heltäckande och lämnar väldigt litet utrymme för önskade fördjupningar, alternativa studieobjekt med mera, ofta i digital form.
De heltäckande läroböckerna bygger på principen snitslad bana, från start till mål, i en och samma förpackning. Detta upplägg ogillas av en stor del av dagens lärare. Läroböckerna är helt enkelt för omfattande och styrande. Därför används dagens läroböcker endast delvis och sporadiskt.
Tryckt och digitalt
Tryckta böcker och digitala lärresurser kan med fördel gå hand i hand i undervisningen och komplettera varandra. Såväl det analoga som det digitala har sina respektive unika kvaliteter som bör tas tillvara i skolarbetet.
Många läroböcker marknadsförs i dag med tillhörande digitala komponenter och det är förstås ett steg i rätt riktning, men det innebär ändå en begränsning jämfört med lärarens möjligheter att på nätet plocka fram just de digitala inslag som passar in i en pågående undervisning.
Skolan behöver således en ny typ av läroböcker som begränsas till att innehålla kärnan i varje ämnes centrala innehåll enligt läroplanen och som därigenom lämnar utrymme för användning av bland annat digitala lärresurser i undervisningen. Dessa böcker skulle kunna utgöra navet kring vilket undervisningen kretsar.
Eleverna behöver sådana böcker också för att kunna överblicka kursen, förbereda sig på vad som komma skall och repetera avsnitt som förekommit tidigare i undervisningen. För detta ändamål är den tryckta boken helt överlägsen de digitala läromedlen.
Den nya läroboken
De önskade, mindre skrymmande läroböckerna, ska lämpligen vara årskursindelade och vända sig direkt till eleven. Någon pedagogisk ”apparat” bör inte finnas. Böckerna förutsätts vara välskrivna och i alla avseenden anpassade till den berörda åldersgruppen. Således en bok per ämne och årskurs; det är till exempel stor skillnad på elevers läsförmåga i åk 7 jämfört med åk 9. Språket ska vara modernt och spänstigt, gärna berättande. Böckerna kan illustreras med fotografier, förklarande teckningar och visualiseringar.
De nya läroböckerna är alltså inte ”heltäckande”. Många fördjupningar och exemplifieringar med mera tillförs undervisning digitalt eller via andra böcker. Lite slarvigt uttryckt skulle man kunna säga att de nya läroböckerna motsvarar en C-D-E-nivå medan A- och B-nivån kräver fördjupande studier, inte sällan baserade på digitala lärresurser.
Gåvoböcker
Bland annat med hänsyn tagen till det begränsade omfånget kan de nya läroböckerna åsättas lägre priser, vilket i sin tur innebär att de kan ges som gåva till eleven. Därmed får varje elev så småningom inte bara möjlighet att överblicka och studera innehållet i ett visst ämne för den pågående årskursen utan även att repetera föregående års ämnesinnehåll.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare.
