När nu debatten kring läromedel äntligen infunnit sig präglas den till en inte obetydlig del av okunnighet och avsaknad av fördjupad reflektion. Debattörerna tenderar i hög grad att förenkla en komplex fråga.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.
Priser, pedagogik och kvalitet
Praktiskt taget samtliga aktuella debattinlägg pläderar för en och samma sak: Mer läromedel behövs i skolans undervisning!
Ja visst, det är helt rätt, men viktiga frågor kring läromedlens kvalitet och pedagogik, förlagens prissättning samt kommunernas rutiner för upphandling lyser med sin frånvaro.
Skolan är i stort behov av mer läromedel, men det ska tillgodoses på rimliga villkor såväl ekonomiskt som pedagogiskt. Inledningsvis bör samtliga gamla och inaktuella läroböcker rensas ut ur förråden och makuleras.
Lite förenklat kan vi konstatera att om målet gällande fullgod och likvärdig tillgång till kvalitetssäkrade, adekvata och aktuella läromedel för samtliga elever i den svenska skolan ska uppnås så måste skolornas inköp av läromedel – i volym räknat – åtminstone fördubblas jämfört med de inköp som görs respektive planeras att göras inför det stundande läsåret 2021/2022.
Skulle skolornas inköp av läromedel fördubblas utan att läromedelsföretagen sänker priserna så skulle enorma övervinster uppstå i dessa bolag. Läromedelsbranschens företag skulle per omgående placera sig i toppskiktet bland de mest lönsamma i Sverige. Detta utan att tillföra marknaden något som helst mervärde.
Dessutom skulle många lärare ändå avstå från att använda de inköpta läromedlen eftersom de inte vill bli styrda i sin yrkesutövning. De vill på egen hand avgöra vilken pedagogik som ska praktiseras i undervisningen.
De ovan nämnda viktiga frågorna återstår att diskutera. De handlar alltså om förlagens prissättning samt om det nu allenarådande och styrande läromedelskonceptet där innehåll och pedagogik sammanblandas.
En tredje fråga gäller läromedlens kvalitet; inte heller denna fråga har belysts särskilt ingående i den pågående debatten.
Nedan diskuteras kvalitetsaspekten vad gäller såväl läromedel utgivna av medlemmar i organisationen Läromedelsföretagen som reklamfinansierade läromedel.
Gratisläromedel
Företrädare för läromedelsbranschen ondgör sig över att reklamfinansierade (gratis) läromedel ofta är partsinlagor och därför inte bör få förekomma i skolans undervisning. I denna kritik instämmer nog de flesta. Det framstår som självklart att skolans läromedel så långt det är möjligt ska var objektiva.
Merparten av förefintliga reklamfinansierade läromedel är emellertid inte partsinlagor. Oftast handlar det istället om enskilda personers egenkonstruerade läromedel i form digitala produkter som fritt kan tillhandahållas på annonsfinansierade sajter.
Gratisläromedlen är inte sällan behäftade med såväl faktafel som undermåligt språk. I dessa avseenden kan de nutida fria läromedlen liknas vid forna tiders stenciler. Skillnaden är den att spridningen i dag är så oerhört mycket större. Stencilen stannade oftast inom den skolas väggar vid vilken stencilen skapats, medan dagens fria läroresurser finns tillgängliga på nätet dygnet runt för hundratusentals lärare. Tilläggas kan att gårdagens stenciler tjänade som komplement till reguljära läromedel medan dagens fria läroresurser inte sällan används som basläromedel.
Läromedelsgranskning
Tusentals elever i svensk skola arbetar dagligen med urusla gratisläromedel i undervisningen. Felaktiga uppgifter om sakförhållanden inpräntas och dåligt språk accepteras och framstår i värsta fall som föredömligt. Ingen som helst granskning av reklamfinansierade gratisläromedel förekommer i vårt land.
De av läromedelsföretagen producerade läromedlen är vanligen författade av behöriga, skickliga och erfarna lärare samt både fakta- och språkgranskade av kompetenta förlagsredaktörer och externa ämnesexperter. Möjligen kan avsnitt i digitala läromedel någon gång slinka igenom nätet.
Tidigare objektivitetsgranskades förlagsutgivna basläromedel i SO- och ekonomiämnen av en statlig, parlamentariskt sammansatt, läromedelsnämnd. Läromedlen förhandsgranskades i korrekturstadiet och förlagen rättade i allmänhet enligt nämndens anvisningar. Ett av nämnden icke godkänt läromedel fick inte inköpas som basläromedel av skolorna. När läromedelsnämnden avskaffades för drygt tre decennier sedan flyttades allt ansvar för granskning av läromedel till lärarkåren.
Läromedelsrecensioner
Under några år kring millennieskiftet förekom en uppmärksammad recensionsverksamhet avseende läromedel, i tidningen Aftonbladet. Det var litteraturvetaren och läraren Göran Hägg som under en period årligen granskade ett antal läromedel i ett bestämt ämne eller ämnesområde för ett visst stadium. Göran Häggs recensioner var välinitierade, utförliga, skarpa och välformulerade och mottogs med stor respekt av såväl lärare som förläggare och läromedelsförfattare. Häggs recensioner påverkade lärares val vid inköp av läromedel och inte sällan reviderade förlagen berörda läromedel på sådant sätt så att brister som påtalats undanröjdes.
I och med att Aftonbladet upphörde med att publicera läromedelsrecensioner uteblev i stort sett all offentlig kvalitetsgranskning av läromedel i vårt land och när sådan granskning numera ibland efterlyses handlar det i allmänhet om läromedelsföretagens produkter. De läromedel som främst är i behov av granskning, nämligen de reklamfinansierade gratisprodukterna, diskuteras sällan i sammanhanget.
Läromedelsutredningens goda ambitioner
Den pågående statliga läromedelsutredningen förväntas presentera sitt betänkande omkring mitten av augusti. Det framstår som tämligen klart att utredningen kommer att lämna förslag till åtgärder som syftar till att tillmötesgå Sveriges lärares och elevers rättmätiga krav på fullgod och likvärdig tillgång till adekvata läromedel i alla skolans berörda ämnen.
Det är klokt av företrädare för Läromedelsföretagen att nu delta i debatten om skolans läromedel. Omställningen från en läromedelsfattig skola till en skola med riklig tillgång till läromedel kan påskyndas avsevärt om producenterna offentligt tar ställning i bland andra de här ovan väckta frågorna om prissättning, pedagogik och kvalitet.
Av: Rolf Ekelund
