”Om det i praktiken blir omöjligt för vissa barn att få tillstånd från en vuxen att skaffa ett konto, är risken stor att barnet ändå skaffar kontot, fast i hemlighet”, skriver Elza Dunkels
Elza DunkelsDocent i pedagogiskt arbete Umeå universitet
SVT Nyheter berättar förra veckan att EU fattat beslut om att företag måste inhämta målsmans tillstånd för att få hantera barns personuppgifter. Själva åldersgränsen får varje medlemsland bestämma till någonstans mellan 13 och 16 år, men beslutet är alltså redan taget.
Jag ser två huvudproblem med beslutet.
För det första har man inte tagit hänsyn till barns rättigheter och för det andra är risken stor att detta ökar barns utsatthet på nätet.
Om vi tar barns rättigheter först så får vi ändå utgå från att direktivet är tänkt att skydda just barns rättigheter men det finns stor risk att de misslyckas.
Det är en märklig och lite gammeldags barnsyn som ligger till grund för beslutet, där barn ses som extremt utsatta och samtidigt som potentiella förövare.
Och det är självklart upp till var och en att ha en sådan syn på barn, men att beröva barn deras rättigheter att uttrycka sig, att umgås och att söka hjälp är inte en fråga om åsikter.
Det handlar istället om mänskliga rättigheter och det är vårt ansvar, vi som inte längre är barn, att omsorgsfullt bevaka dessa.
Det andra problemet är att man inte har konsulterat experter på barns personliga säkerhet på nätet vid framtagandet av direktivet. Forskningen säger nämligen att barns trygghet kan motverkas av att vuxna övervakar eller begränsar barnens användande av exempelvis sociala medier.
Om det i praktiken blir omöjligt för vissa barn att få tillstånd från en vuxen att skaffa ett konto, är risken stor att barnet ändå skaffar kontot, fast i hemlighet.
När barns internetanvändning går under jorden på det sättet blir de mer utsatta för potentiella faror. De för svårare att larma om något går fel och de har ingen vuxen att diskutera med. Och då har vi skapat en större risk än om vi inte alls hade haft någon åldersgräns.
Forskningen är alltså enig om att övervakning inte gör barn tryggare och att säkerhet på nätet handlar om något helt annat än förbud.
Det tryggaste för barn är att de har förtroende för någon vuxen i sin omgivning och att de får stöd att utveckla strategier så att de kan navigera och skydda sig mot faror.
Vi behöver alltså inte övervaka och begränsa, utan gör istället bättre i att prata med barnen om nätet, livet, konflikter och faror.
Sverige är bundet att inom två år implementera detta.
Jag tycker att ett första steg borde vara att tillsätta en utredning som ser över konsekvenserna för barn och unga så att vi kan få en lag som skyddar mot kommersiell exploatering av barns personuppgifter utan att det ökar risken för barn på andra sätt.
