Den ryska invasionen av Ukraina har påverkat hela världen, men mest av allt har den påverkat det ukrainska folket.
En av de är docent Olena Yehorova.
När kriget startade tvingades hon lämna sitt hem tillsammans med sin dotter, för att komma till Trollhättan. Där hon nu undervisar på Högskolan Väst.
Olena Yehorova är en ukrainsk docent som före kriget undervisade i statsvetenskap och historia vid Dnipro University of Technology. Men nu, eftersom hon och hennes dotter vart tvungna att fly från Ukraina till i Trollhättan, undervisar Olena istället vid Högskolan Väst.
När invasionen startade tog Olena kontakt med Högskolan Väst. Dnipro University of Technology och Högskolan Väst har nämligen en lång historia av samverkan.
– Kopplingarna mellan universiteten blev starkare när kriget startade, förklarar Olena. Jag såg att Högskolan Väst höll seminarier om invasionen, till exempel. Och då bestämde jag mig för att kontakta prorektor Jan Theliander, som jag träffat tidigare, för att fråga om det var möjligt för mig och min dotter att komma till Trollhättan.
Så den 6 mars, tio dagar efter att invasionen hade börjat, började Olena och hennes dotter sin långa resa för att ta sig från Dnipro till Trollhättan. Under fyra dagar reste de med tåg och flyg. Väntar i timmar långa köer för att komma på tåg och över gränser.
Till vänster: Olena Yehorova och hennes dotter Mariia, på Högskolan Väst. Till höger: Mariia, Olena och ukrainska Katya ställer upp som frivilliga för att hjälpa andra ukrainare som anländer till Sverige.
– Det var ganska jobbiga dagar, säger Olena. Den längsta kön var vid den ukrainska/polska gränsen, den var 10 timmar. När vi var i Polen tillbringade vi en dag med att skaffa biljetter för att flyga till Sverige, för följande dag. Så vi var redo att tillbringa natten på en tågstation men istället hade vi turen att få bo i en polsk familjs hus för natten.
Under den långa resan, från Dnipro till Trollhättan, mötte Olena och hennes dotter många människor som drabbats av kriget på ett sätt av det andra.
Som ett sätt att fira alla dessa människoöden har Olena skrivit om några av de berättelser som hörts och setts.
Läs Olena Yehorovas egen text ”Stories of Women at War”.
Framme i Trollhättan
När Olena äntligen anlände till Trollhättan kom Olena och hennes dotter till rätta med hjälp av sina nya kollegor på Högskolan Väst och de som bor i Trollhättan.
– Jag skulle kalla Sverige ett nordligt land med ett varmt hjärta, säger Olena. Jag har slut på ord. Vi har blivit varmt och omtänksamt omhändertagna. Dessutom är alla så snälla.
Som ett exempel på den vänlighet de fick berättar Olena om en kollega som tog med sig en synth till sin dotter för att hon lärde sig om sitt tycke att spela piano. Och om en annan kollega som kom med böcker som Olena nämnt var intresserad av, utan att hon ens frågade efter dem.
I sin tur försöker Olena och hennes dotter att ge tillbaka tjänsten genom att hjälpa andra ukrainare att anlända till Trollhättan och det angränsande området. Så efter bara två veckor började de arbeta som volontär.
– Vi är glada över att vara volontärer, säger hon. Vi hjälper folk som kommer med buss, vi ger dem information, hjälper till att anpassa dem och att komma i kontakt med en värdfamilj.
Statsvetenskap – viktigare än någonsin
Även här i Sverige fortsätter Olena att undervisa i statskunskap. Ett ämne som är mer relevant än någonsin när den ryska invasionen av Ukraina rasar.
– Medan jag är här i Sverige har jag skickat in en artikel, berättar Olena. Jag har valt att fokusera på ett ämne som är viktigt just nu – förändringen i den ukrainska opinionen om huruvida man ska vara pro Ryssland eller pro väst.
Artikeln handlar om hur det ukrainska folket historiskt har delats ut i två läger – pro Ryssland och pro väst. Men Olena kan nu peka på en dramatisk förändring i opinionen, sedan den ryska invasionen började. Nu lutar det ukrainska folket istället åt väster.
Olena illustrerar med ett tydligt exempel.
– En vän till mig, en dam från Kiev, berättade att hon pratade med en man som bodde i Melitopol, en stad i de södra delarna av Ukraina. Han var pro Ryssland, helt och hållet, säger Olena. Han var en anhängare av den ryska kommunistiska kursen, och ingenting kunde ändra hans åsikt. Men när han såg vad de ryska styrkorna gjorde ändrade han sig helt och han började prata det ukrainska språket istället.
Attitydförändringarna kan visas genom forskning. Men de kan också, ännu viktigare, ses i de liv som förändras med det.
Dnipro tekniska universitet under krigsförhållanden.
Universitetet i Dnipro, där Olena är docent, arbetar nu under villkoren för krigslagar och därmed med begränsad fysisk tillgång till studenter och lärare för att fortsätta utbildningsprocessen.
– Därför har webbkommunikationsplattformar aktivt använts istället, förklarar Olena. Tack vare cyberrymden kan kommunikationen ansikte mot ansikte och deltagandet i traditionella evenemang genomföras online istället.
En annan viktig uppgift för universitetet i Dnipro nuförtiden är att tillhandahålla inlärningsprocessen för studenter och lärare från Pryazovskyi Technical University, som har evakuerats från Mariupol. De kan nu använda Dnipro University of Technologys verktyg och faciliteter.
Under sin tid i Sverige kommer Olena försöka fortsätta att bedriva forskning, undervisning, vara värd för rundabordssamtal med mera. Men i slutändan vill hon återvända till Ukraina och återförenas med resten av sin familj.
Under tiden är hon och dottern tacksamma för att de får bo i Trollhättan och för att Olena ska kunna jobba på universitetet.
– Jag skulle vilja säga tack till alla människor som hjälpt oss här i Trollhättan, säger Olena. Jag vill tacka alla mina kollegor på Högskolan Väst och alla andra personer som har hjälpt oss att anpassa oss här och gett oss alla nödvändiga saker vi behövt. Det har varit ett fantastiskt stöd för oss och tack Högskolan Väst, avslutar Olena.
