Teknikutveckling och digitalisering präglar samhället alltmer och likaså skolans värld.
En ny avhandling från Högskolan Väst ger en beskrivning av hur undervisning med sociala robotar kan gå till och hur lärarrollen påverkas till att bli mer av en mentor som får interaktionen mellan elev och robot att fungera.
– Jag hoppas att min forskning kan bidra till en ökad förståelse över hur lärarrollen kan te sig när man använder en social robot i undervisningen och att den vara till nytta för framtida skolutveckling och hur skolan formas, säger Sara Ekström, nybliven doktor i informatik med inriktning arbetsintegrerat lärande som tidigare själv arbetat som gymnasielärare i matematik och fysik i 15 år.
Sara beskriver vad en social robot är:
– En social robot känner av närvaron av människor och man kan prata med den, få ögonkontakt med den och den kan förmedla känslor som att se glad eller ledsen ut. Den som vi använde har rörliga leder som kan simulera ett människoliknande kroppsspråk.
Sara Ekström
Tidigare forskning visar att sociala utbildningsrobotar kan öka elevers motivation och engagemang men även stimulera elevers förmåga till resonemang och problemlösning. Sociala robotar har studerats i olika undervisningssammanhang och skolämne men också i olika roller, som exempelvis lärare, lärassistent, lärkamrat eller nybörjare. När sociala robotar designas som lärkamrat som i det här fallet, bygger det på idéen om learning-by-teaching, det vill säga att barnet lär sig genom att lära ut olika kunskaper och färdigheter till roboten.
Lärarens agerande studeras
I denna avhandling studeras hur läraren agerar i en läraktivitet där ett barn samarbetar med en social utbildningsrobot. Tillsammans spelar barnet och roboten ett digitalt matematikspel på en interaktiv tavla. Roboten är designad till att agera som en frågvis lärkamrat (tutee) och barnet agerar som lärare (tutor). Studien baseras framför allt på videoobservationer av lärares agerande i denna läraktivitet, och totalt har över 25 timmar inspelat videomaterial analyserats. Observationerna kompletteras med intervjuer, workshopar och enkäter, där fler lärare ges möjlighet att reflektera över undervisning med sociala robotar.
Lärarens roll påverkas
Användningen av sociala utbildningsrobotar medför en komplex undervisningssituation och påverkar lärarens roll, agerande och ansvar i klassrummet.
– Få studier belyser lärarens roll och agerande och det ville jag försöka beskriva. Resultatet i den här studien visar att användningen av en social utbildningsrobot kan skapa intressanta och relevanta lärsituationer och lärarna bekräftar att roboten fyller en pedagogisk funktion, berättar Sara.
Den mest framträdande lärarrollen som har observerats är den som interaktionsmentor. Rollen innebär att läraren assisterar den verbala och icke-verbala interaktionen mellan barnet och roboten.
– Det handlar mest om att hjälpa barnet att prata med roboten, förklara robotens frågor och hur roboten tolkar barnens svar på dessa. Men också att förklara robotens beteende för barnet samt se till att barnet och roboten bibehåller varandras uppmärksamhet, berättar Sara.
Flera utmaningar
Studien visar också att roboten för med sig många utmaningar. Till exempel uppstår en del tekniska problem som medför att läraren behöver agera i rollen som teknisk facilitator. En annan utmaning handlar om att läraren förhåller sig på olika sätt till roboten.
– Ibland ser läraren på roboten som ett didaktiskt verktyg och ibland som en social aktör. Denna dualitet gör att konflikter i lärarens agerande uppstår, eftersom de två perspektiven inte alltid är förenliga.
Exempelvis handlar det om vilket lärobjekt som ska stå i fokus i den aktuella aktiviteten och om vilka sociala normer som är rimliga i ett barn-robot samarbete.
Krav på ny kompetens
Avhandlingen visar också att användningen av sociala utbildningsrobotar ställer nya krav på vad adekvat digital kompetens innebär. En aspekt av kompetensbegreppet är teknisk kompetens, som handlar om kunskaper om datasäkerhet och programmering.
– Genom att roboten är utrustad med både kameror och mikrofoner så registreras och samlas mycket information om barnet in och man behöver veta hur denna data ska hanteras.
En annan aspekt är kritisk kompetens, vilken inkluderar olika etiska dilemman som uppstår om sociala robotar används i undervisningssammanhang.
– På ett sätt ”lurar” man barnet att tro att roboten är något den inte är, att den har känslor och blir en vän. Hur hanterar man till exempel när interaktion övergår i en relation. Vill man det? Och var går gränsen?
En tredje aspekt är praktisk kompetens, vilken handlar om att själv kunna interagera med sociala undervisningsrobotar, men också om att kunna förstå och använda de båda perspektiven på roboten för att uppnå syftet med undervisningen.
– Jag hoppas att avhandlingen bidrar med utökad kunskap om vilka möjligheter och utmaningar användningen av sociala utbildningsrobotar medför och att skolverksamheter kan få en inblick i vilka nya krav på digital kompetens som växer fram då utbildningsteknologier uppvisar sociala egenskaper och beteende.
