Digitala läromedel − vägen till framgång

Mindre än 10 % av de läromedel som upphandlades av de svenska skolorna inför läsåret 2017/2018 var digitala, cirka 90 % var analoga.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare

Läromedelsproducenterna har under de senaste åren investerat hundratals miljoner kronor i produktion av nya digitala läromedel. Den största satsningen har gjorts av Bonnier Education via Clio Online.

Värdet av skolornas totala inköp av digitala läromedel inför det nu pågående läsåret stannade på mindre än 100 miljoner kronor. De företag som exklusivt satsat på utgivning av digitala läromedel blöder ymnigt och nedläggningar hotar.

Vid en närmare analys av marknaden framstår två faktorer som i hög grad bidragande till läromedelsförlagens svårigheter att sälja sina digitala produkter, nämligen: graden av tillgänglighet samt de prismodeller som tillämpas.

Tidigare var det givet att förlagen utan kostnad sände ett så kallat tjänsteexemplar av en ny lärobok till samtliga berörda skolor och ämnesansvariga lärare.

Utskicket av tjänsteexemplar var alltså en självklarhet för förlagens marknadsavdelningar och en nödvändig förutsättning för att nå skapliga resultat vid insäljningen av nya produkter.

Under de senaste åren har förlagen introducerat hundratals nya påkostade digitala läromedel för i stort sett alla teoretiska ämnen i ungdomsskolan, dock utan att ge lärarna rimliga möjligheter att bekanta sig med produkterna.

De flesta producenterna erbjuder lärarna att på olika sätt testa eller pröva de digitala läromedlen. En sådan prövning kan dock inte jämföras med att ha tillgång till en komplett lärobok.

Det är nämligen både tidsödande och krångligt att testa digitala läromedel. Vallgravar och snubbeltråd i form av inloggningar, lösenord, identifiering, tidsbegränsning o.s.v. står i vägen för såväl en snabbkoll som en mera inträngande prövning.

Vill huvudmannen/skolan köpa digitala läromedel i samtliga teoretiska ämnen för en viss årskurs i grundskolan från ett och samma förlag blir priset i storleksordningen 700 kronor per elev och läsår.

Skolledningen och lärarna ställer sig ofta skeptiska till priset, dels för att de anser att det är för högt och dels för att full avgift ska betalas oavsett graden av användning samt att full avgift också ska betalas för nästa läsårs elever i samma årskurs.

Vad finns då att göra? Jo, betydligt mycket mer öppenhet kopplad till en större tillit till kunden samt en ny och mer flexibel prismodell skulle underlätta betydligt.

Kunden måste ges bättre förutsättning att känna sig trygg med att köpa produkterna och priset borde vara avhängigt graden av användning.

I praktiken skulle detta kunna innebära att huvudmannen upphandlar en baslicens för samtliga huvudmannens skolor. Via en sådan licens skulle skolorna få initial tillgång till förlagets digitala läromedel och detta till en låg kostnad. Om licensen för tillgänglighet täcker samtliga teoretiska ämnen i en berörd årskurs är kanske ett pris kring 100 kr per elev och läsår rimligt.

För de lärare och elever som efterhand väljer att tämligen frekvent (enligt givna kriterier) använda läromedlen i undervisningen skulle huvudmannen debiteras en överenskommen tillkommande avgift om kanske 300 – 400 kr per elev och läsår.

I och med att regeringen nu har beslutat om en nationell digitaliseringsstrategi för utbildningsväsendet går arbetet med skolans digitalisering in i en ny fas där huvudmännen upprättar långsiktiga konkreta planer.

I denna avgörande utvecklingsfas ryms en ny, påtaglig och kanske sista möjlighet för läromedelsproducenterna att få fotfäste för de digitala läromedlen i skolans undervisning.

Samtidigt ställs frågor om läromedelskoncept och pedagogik, men det är en annan diskussion.

Marknadsanpassning brådskar.

Rolf Ekelund, filosofi magister, tidigare läromedelsförläggare