Naturvetenskapen är inte svartvit – låt därför gråskalorna synas!
Uppmaningen kommer från Lotta Leden, doktorand vid Högskolan Kristianstad.
Nu lägger hon fram sin avhandling, där den traditionella undervisningen får ge plats åt diskussioner i klassrummet.
Ett svartvitt rutmönster pryder omslaget på doktorand Lotta Ledens avhandling. Det är ingen slump. Färgerna symboliserar den traditionella synen på naturvetenskap, som bygger på föreställningen att världen är uppbyggd av motsatserna rätt eller fel, svart eller vitt.
– Detta återspeglas också i undervisningen som ofta är starkt faktafokuserad. Men i själva verket utgår naturvetenskap från olika tolkningar som utkristalliserats under en längre tid.
Det som betraktas som sanning idag kan revideras, utvecklas eller till och med kullkastas imorgon, säger Lotta Leden.
Som doktorand har hon fördjupat sig i ämnet naturvetenskapernas karaktär – vad naturvetenskap innefattar, och hur, varför och för vem den förmedlas.
Men hur stora är möjligheterna för dagens NO-lärare, att öppna upp för denna typ av diskussion i klassrummet? I studien, som ligger till grund för Lotta Ledens avhandling, har hon följt sex lärare under tre år. Med hjälp av enkäter, intervjuer och gruppsamtal har hon kartlagt de möjlighet och svårigheter lärarna möter när de försöker ta upp diskussioner om naturvetenskapens karaktär i undervisningen.
– I början medgav en del lärare att detta var lite nytt för dem. Det finns fortfarande starka traditioner som säger att undervisningen ska innehålla ett tungt paket av fakta som lärarna förväntas förmedla.
I samband med laborationer, och i diskussioner om nya forskningsrön, fanns dock tillfällen då lärarna ansåg att det var naturligt att föra in det nya tänkesättet.
Lotta Leden är medveten om att ämnet naturvetenskapens karaktär utmanar både lärare och elever i deras respektive roller.
– Det kan säkert kännas obehagligt när inte läraren längre sitter inne med alla svar. Och de elever, som känt sig duktiga för att de lyckats plugga in fakta, kanske också får lite mindre uppmärksamhet. Samtidigt kan man öppna upp för andra elever, som föredrar att diskutera. Därmed skulle NO-ämnet bli mer inkluderande.
