Ska staten producera skolans läromedel?

Den svenska staten är idag landets i särklass största läromedelsproducent.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare

Produktionskostnaden ligger sannolikt runt 250 miljoner kronor årligen. Ingen enda av de övriga på marknaden förekommande producenterna har möjlighet att årligen avsätta ett så stort belopp till läromedelsproduktion.

De statligt producerade och marknadsförda läromedlen tas främst fram av UR (Utbildningsradion) och Skolverket.

Utvecklingen har medfört att de privata, sedan tidigare etablerade läromedelsförlagen, har marginaliserats, i synnerhet vad gäller digitala produkter.

De statliga läromedlen är till överväldigande del digitala. I UR:s utbud ryms bland annat en stor mängd filmer riktade till skolan. Filmerna sysslar mestadels med läroplansanknutet stoff som motsvarar berörda ämnens centrala innehåll och kunskapskrav. I synnerhet konkurrerar förstås dessa filmer med förlagens digitala läromedel. Alla läromedel från UR är gratis.

Skolverkets ”Lärportalen” innefattar i dagsläget ungefär 110 så kallade lärmoduler. Dessa består av såväl elevmaterial som lärarhandledning och underlag för lärares fortbildning. Vissa lärmoduler (bedömningsstöd) är obligatoriska för läraren att använda i undervisningen.

Skolverkets lärmoduler konkurrerar förstås med de förlagsproducerade läromedlen men även med förlagens utgivning av material för lärares fortbildning och kompetensutveckling, det vill säga pedagogisk facklitteratur och lärarhandledningar. Hela utbudet från Skolverket är gratis.

Det finns en historisk logik i utvecklingen. Skolradion startade sin verksamhet redan på 1920-talet och i slutet av 1960-talet grundade staten, på initiativ av Olof Palme, ett statligt läromedelsförlag, Utbildningsförlaget (Liber).

Senare privatiserades Liber och UR fick direktiv om att inte konkurrera med läromedelsförlagen. Sammantaget innebar detta att statens produktion av läromedel successivt minimerades under 1900-talets senare decennier.

Från omkring millennieskiftet har emellertid den statliga läromedelsproduktionen accelererat med stor kraft och den utgör idag ett påtagligt hot mot hela den privata läromedelsproduktionen. Politikerna förefaller okunniga om problemet och utvecklingen bygger inte på några egentliga politiska beslut.

Värdet av de privata och reguljära läromedelsproducenternas årliga försäljning av läromedel (analoga och digitala) har aldrig varit så litet som det är idag.

Vill vi behålla en kompetent, utvecklande och aktuell läromedelsproduktion i Sverige så måste producenterna ges justa villkor.

Rolf Ekelund, filosofie magister, tidigare läromedelsförläggare