Förmodligen lär sig en stor del av eleverna mer på sin fritid än under skolans lektioner.
Med hjälp av digitala verktyg tillskansar de sig snabbt och enkelt kunskaper inom många olika fält och ofta på slående höga nivåer.
Istället för att ta fasta på denna uppenbara kunskapstörst som finns hos eleverna väljer skolan nu inte sällan att successivt fjärma undervisningen från digitaliseringen. Smarta telefoner beslagtas och elevdatorer lyser allt oftare med sin frånvaro. Istället använder läraren gärna datorn för att visa filmer för klassen; filmer som inte sällan hämtats från YouTube.
Läroböcker har sedan länge saknats i svensk skola. Som utgångspunkt för undervisningen används istället de fyrkantiga och ofta flummiga kunskapskrav och betygskriterier, som anges i läroplanen.
Korta filmer synes vara den form av lärresurs som används mest frekvent. Företeelsen påminner mycket om forna tiders auktoritära undervisning, då läraren föreläste och barnen satt som ”tända ljus” i sina bänkar.
Men då hade eleverna tillgång till läroböcker där de kunde se utveckling och sammanhang. Dagens elever sakar ofta denna möjlighet.
Med en lätt överdrift kan man påstå att dagens undervisning antingen är auktoritär eller kaotisk.
Vad som saknas är en fungerande processorienterad undervisning. Sådan praktiserades med framgång i många skolor under 1900-talets avslutande decennier.
Björklunds skolreformer satte emellertid punkt för fortsatt utveckling av en demokratiskt formad undervisning.
Istället ska eleverna nu matas med små portioner undervisning enligt respektive ämnes kunskapskrav. Dessa framstår för eleverna alltför ofta som isolerade företeelser som ska betas av, bedömas och betygsättas, var och en för sig. Undervisningen blir otillåtet fragmentarisk och mekanisk, och elevernas motivation uteblir.
Hur ser då receptet för en bättre undervisning ut?
Jo, förse alla elever med egna läroböcker i samtliga teoretiska ämnen, ge dem också egna uppkopplade datorer, och låt dem vid behov använda sina telefoner på lektionstid. Undvik läroplanens kunskapskrav och utgå istället från varje ämnes centrala innehåll. Upphör med ständiga bedömningar och betygsättning. Låt eleverna redovisa sina kunskaper på lämpligt sätt och ge dem beröm för de avsnitt de lyckats bäst med. Låt eleverna själva välja om de vill arbeta enskilt, i par eller i grupp och handled eleverna individuellt, så långt det är möjligt.
Rolf Ekelund, filosofie magister och utbildad ämneslärare