Läromedelsdebatten får inte bli entonig. Självklart ska krav om betydligt utökad tillgång till läromedel ställas på skolans huvudmän, men samtidigt bör krav om högre kvalitet och lägre priser ställas på läromedelsföretagen. Båda parter måste göra sin läxa.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.
Givet om skolans läromedel
Låt oss alltså genast slå fast att det inte råder någon som helst tvekan: En överväldigande majoritet av Sveriges lärare och elever anser att mer och bättre läromedel behövs i skolans undervisning. De läromedel som efterfrågas ska vara professionellt producerade och av hög kvalitet. Merparten av befintliga gamla och inaktuella förrådsböcker bör omedelbart makuleras.
Det råder heller ingen tvekan om att dagens läromedelpriser är på tok för höga, vilket medför att läromedelsföretagen gör stora vinster trots att försäljningen minskat i stort sett varje år under de senaste tre decennierna. Skolornas inköp av läromedel under denna period har mer än halverats i pengar räknat. Räknar vi i volym blir nedgången omkring sjuttio procent.
Vi kan också slå fast att en förutsättning för att Sveriges elever ska få fullgod och likvärdig tillgång till läromedel är att skolornas inköp mer än fördubblas, från dagens i genomsnitt 650 kr per elev och läsår till närmare 1 500 kr.
Om huvudmännen fördubblar sina inköp av läromedel så krävs förstås motprestationer av läromedelföretagen; betydande prissänkningar måste göras, förmodligen omkring 30 %. Sannolikt krävs också en förändring av de regelverk och rutiner för läromedelsupphandling som i dag tillämpas. Bäst vore om skolorna och kommunerna återgick till att handla direkt från berörda läromedelsföretag så att skäliga rabatter kunde erhållas och kvalitetskrav ställas.
Detta är inte läromedel
Läromedel är förstås inte skönlitteratur: ”En del enklare böcker börjar gränsa till läromedel, och det inbjuder inte till läsning”, menar Katarina Rejman som är lektor i språkdidaktik och tidigare i år fick i uppdrag av Svenska barnboksinstitutet att analysera 2020 års kapitelböcker. (SvB, 27 apr 2021)
Läromedel är i allmänhet inte heller lästräning: ”Hur kan det gång på gång presenteras satsningar på läsning, samtidigt som klassrum, skolbänkar och ryggsäckar står utan läromedel.” (Läromedelsförfattarna, Altinget.se den 13 april 2021). Elevernas användning av läromedel förutsätter givetvis läsning; det handlar alltså om tillämpad läsning. Särskilda läromedel finns för elevernas lästräning.
Läromedel är definitivt inte paketerad heltäckande undervisning: Ett ”forskningsbaserat” läromedel i matematik för F – åk 3 har nyligen introducerats på marknaden. Något mer överarbetat och styrande läromedel har sällan skådats på den svenska marknaden. Läromedlet utgör en komplett bruksanvisning för samtliga lektioner genom hela stadiet. Möjligheter till lärarens egna initiativ lyser i stort sett med sin frånvaro. Under drygt trettio år har lärare protesterat mot sådana heltäckande läromedel baserade på föråldrad mekaniserad pedagogik med rötter i den amerikanska utbildningsteknologin från 1960-talet.
Val och tillgång – läraren avgör
Bild: SVT
Valet av läromedel är inget som huvudmannens byråkrater ska lägga sig i: ”Där jag jobbar är det kommunen som gör en central upphandling och bestämmer vad alla kommunala skolor ska använda. ”Vinsten är enorm”. Vinsten i pengar alltså. Lärarna känner sig överkörda.” (inlägg i lärargrupp på FB, 28 april 2021). I svensk skola gäller förstås lärarens metodfrihet och därmed framstår det som självklart att lärarna själva ska bestämma valet av läromedel. Kommenderingar ska inte få förekomma.
Lärare och elever behöver större tillgång till läromedel, men dessa ska hålla hög kvalitet: När organisationen Läromedelsföretagen pläderar för att läromedel är viktiga instrument i undervisningen hänvisar man till en (fyra år gammal) intervju med Tim Oates ”en av världens främsta experter på läromedel”. Det är helt korrekt att Oates vill se mer läromedel i undervisningen, men han säger samtidigt att han anser att läromedelsproducenterna ska bli mer kvalitetsmedvetna. (Skolporten den 4 maj 2021)
Alternativa läromedel av hög kvalitet finns: Bland annat kan ämneslärare i svenska och tyska på högstadiet fritt hämta läromedel för hela serier av lektioner på Cecilia Jalkebos hemsida (26 april 2021). Dessa läromedel bygger på material som gratis kan hämtas på nätet. Knappast något på marknaden i dag förekommande kommersiellt läromedel kan erbjuda bättre underlag för undervisning i de berörda avsnitten. Mycket skräp finns bland gratisläromedlen, men också ett inte obetydligt antal pärlor.
Tillgången till läromedel är inte en klassfråga: Som exempel kan nämnas att den rika kommunen Österåker med landets lägsta kommunalskatt köper läromedel till belopp som understiger genomsnittet i Sverige; således en rik kommun som är fattig på läromedel.
Ett paradigmskifte står för dörren
Om drygt tre månader ska den statliga läromedelsutredningen lämna sitt betänkande till regeringen. Ett stalltips är att utredningen kommer att föreslå åtgärder som syftar till att främja läromedlens ställning i undervisningen samt att visa vägen till en fullgod och likvärdig tillgång till läromedel i samtliga Sveriges skolor. Flera av skolans styrdokument kommer sannolikt att beröras när utredningens förslag realiseras, bland annat skollagen och läroplanerna. Så långt förefaller de troliga reformförslagen tämligen givna och politiskt gångbara; samtliga riksdagspartier torde anamma dem.
Frågan om priser, rabatter och regler för upphandling samt kvalitetsfrågor vad gäller innehåll och pedagogik kommer däremot att bli betydligt svårare att hantera. Här vilar i hög grad ansvaret på läromedelsproducenterna. Dessa bör nu via sin branschorganisation Läromedelsföretagen ta fasta på möjligheten att räcka ut en hand och redogöra för hur de vill medverka till en läromedelsrik skola. Att avvakta är troligen en dålig strategi.
Ett paradigmskifte vad gäller läromedel i svensk skola står för dörren och samtliga involverade parter måste bidra om skiftet ska kunna realiseras.
Av: Rolf Ekelund
